onsdag 26 september 2012

Topploppet - Jag mådde inte toppen...

Datum: 22 september 2012 Distans: 5 km Placering: 9 Tid: 19:39
 
 
Inför: Lördagen inleddes med seger i Solsidan Runt (5 km) och bara 2,5 timme senare skulle jag stå redo för att springa nästa lopp. Det var egentligen helt sjukt, för jag hade redan den 8 september täntk att springa två milslopp i form av först Sicklaloppet och sen Kistaloppet. Men både svåra förkylningssymton och hård träningsvärk, valde jag klokt i att avstå Kistaloppet, trots ett positivt resultat i Kistaloppet. Dessutom skulle jag dagen efter springa ett lopp också, så jag ville inte köra helt slut på mig själv.
 
Men när man satt på tåget från det första loppet, var det bara att byta ut den ena nummerlappen och på med Topploppets nummerlapp som man hade fått på posten tidigare. Smidigt, att få den hemskickad. Så att man slipper vara så tidig till tävlingsområdet och sen stå i kö, för att hämta ut den. Problemet var bara att jag nästan hade maxat under Solsidan Runt, men med rädsla att vara helt slutkörd, så var jag inte på 100% under Solsidan Runt. Kanske runt 90-95% som bäst, men kroppen var seg och jag mådde ju faktikt illa i slutet mot första loppet. Inget bra tecken och rent mentalt, var jag verkligen inte intresserad av att springa ett andra lopp. Jag var helnöjd med hummer, champagne och träningskort och ville slänga mig i soffan. Ta det lagom lugnt, en skön isig lördag.
 
När vi dök upp i Hagaparken, så var det ännu kyligare och det märktes att det var större tryck i detta lopp. Området var fullt av människor och arrangemang av olika slag. Pulsen var större, men jag var inte särskilt intresserad. Jag var egentligen mer intresserad av att uppsöka närmaste bajamaja och det var skönt att, till skillnad från halvmara, att det inte var någon kö. Halleluja för ingen kö. Fast en bajamaja är alltid en bajamaja, har man tur kan man andas med näsan för en gångs skull.
 
Eftersom Topploppet kändes som mer inriktat mot tjejer och att det var mer ett allmänt jippo, än ett rent tävlingslopp baserad på fina prestationer med följande tider. Så hade jag faktiskt ingen större koll på konkurrensen den här gången. När alla stod och värmde upp lagom  till laget, var jag totalt ointresserad som vanligt att köra något sånt. Jag hoppades bara på att loppet skulle köra igång och att det skulle vara överstökat. Jag gjorde mig redo, att göra det jag inte gjort än. Springa två lopp samma dag. PANG.
 
Under: Loppet började på blött gräs, jag var inte helt säker på hur loppet skulle se ut. Men vi kom snabbt in på grus och senare asfalt. Det såg ut att vara en ganska lättsprungen bana, men med tanke på hur seg kroppen och framförallt mina lår kändes, så skulle jag nog bara vara glad att fullfölja loppet. Jag hakade överraskande på precis bakom den flygande ledargruppen. För jag fick veta efteråt att det var närmare 1300 som deltog i 5 km-loppet. Jag trodde absolut att det skulle vara hårdare konkurrens i starten, men jag var glad att jag höll ett okej tempo. Första kilometern averkades på starka 3:20. Sen började kroppen säga ifrån.

Kämpa på, Andreas!
Något som har varit uppe för diskussion på ett träningsforum är de något overkliga och retuscherade bilder som promotade loppet. Bland annat anklagas man för att man inte springer på riktigt, utan på en "green screen" och att det finns ballonger längs banan. Jag ska släppa den här bomben för alla som inte sprang loppet, det fanns ballonger och det var jävligt många av dem. Efter varje kilometer, fanns det en ring av ballonger som du sprang igenom. Till en början kunde jag tycka att det var lite småtöntigt, men framåt slutet, så var det väldigt peppande tycker jag.
 
Jag märkte att fick kräma ur den lilla skit som fanns kvar i låren, för ens att lyfta och det kändes som att jag sprang i slow motion den här gången. Efter lite mer än 2 kilometer, så dyker något konstigt upp. Helt plötsligt springer man in i tält, där discoljus, rök och elektronisk musik pumpar in. Ett välkommet inslag och jag som utomstående löpare, tycker att det var både häftigt och upplyftande. Jag är egentligen ingen hälsolöpare, utan mer än hardcorelöpare som jagar förbättring hela tiden och analyserar allt i flera led.
 
Min extrema slow motion-fart, känns när de 2 sista kilometrarna börjar komma och den är lägre än t o m min snabba träningsfart. Men det är inte många som kommer ifatt än, konstigt nog. Det är snarare jag som kommer ifatt de 10 km-löpare som fortfarande är i spåret. Lite senare dyker massa tjejer i brasilianska utmanande kläder, som kille, är det svårt att inte titta åt det hållet och jag blev lätt distraherad. Förlåt mig.

Här kommer jag. Inte långt från mål, men inte långt från döden heller antagligen!
 
 
När jag äntrar stigen, som snart innebär att jag är vid mål. Så trots att jag många gånger rent mentalt, har gett upp i loppet, så har jag ångat på ändå. Jag har orkat. För bara 1 vecka sedan sprang jag halvmaran och visst, dök det upp negativa tankar. Men inte lika intensiva som det var som i det här loppet. Det är som vanligt en oerhört skön känsla att känna att man har besegrat fysisk smärta och ändå kört på. Men i mål, kom jag. Äntligen.

Jaaaa!


Efter: När jag väl hade passerat mållinjen, så var faktiskt tiden inte speciellt viktig till en början. Jag överhuvudtaget inte innan loppet, vågat mig på en någon formulering. Mer än att "under 20 minuter" vore något grymt. Mycket riktigt, så hade det blivit för dagen klart godkända 19:39 under dessa förutsättningar. Så "segt" har jag inte sprungit 5 km, sedan mina första 5 km-lopp den här säsongen. Men med tanke på hur jag kände mig under loppet, så får jag ändå gilla läget och vara helt nöjd med den här tiden.

Sen ville jag bara sitta ner och få komma igen. Jag hade lyckats igen, i min strävan att uppnå något. Nu har jag sprungit två lopp samma dag (två femmor förvisso, men ändå). Men nu var det gjort och jag inser att det kanske inte var det lättaste, men gjort är det i varje fall. Efter målgång fick man en gottepåse med lite allt möjligt i, lite sedvanliga fruntimmerssaker. Givetvis ingick det en medalj. Det lite tråkiga, när man har fått medalj två gånger samma dag och ser att bägge medaljerna är båda lite billiga och kommer från samma företag. Men man kanske hade höga förväntingar efter halvmaran, vad vet jag?

Att sen få komma hem och andas ut, ta det lugnt och njuta av det man har gjort. Är en skön känsla, lördagen blev inte så tokig ändå. Att komma på niondeplats av 1300 löpare i ett lopp, när man inte är i toppform. Det kan jag bara vara helnöjd med.

Banan som helhet? En ganska lättlöpt bana och med endast ett lopp i fokus en dag, så hade jag givetvis gjorde en bättre tid. Det var inte alls backigt som Solsidan Runt, men jag får nog säga att båda banorna var nog ganska jämna i vad jag tycker är trevliga banor.

11 augusti - Telge Stadslopp (Södertälje) - 5 km - 17:36
18 augusti - Norrköpings Stadslopp (Norrköping) - 10 km - 37:55
29 augusti - Hälsoloppet (Huddinge) - 5 km - 18:05
8 september - Sicklaloppet (Nacka) - 10 km - 38:28
9 september - Sparbanksloppet (Norrtälje) - 5.5 km - 21:37
15 september - DN Stockholm Halvmarathon (Stockholm) - 21.098 km - 1:24:58
22 september - Solsidan Runt (Saltsjöbaden) - 5 km - 18:47
22 september - Topploppet (Solna) - 5 km - 19:39
 
 

Upplagd av kl.
Etiketter: , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)