lördag 29 september 2012

Vila. Ack, du sköna vila.


Efter att ha sprungit två lopp på samma dag, så tog jag välbehövlig vila under senare delen av lördagen och softade oerhört under söndagen. Det är ett perioder av intensiv träning med både det ena och andra, som både stärker min löpartro, samtidigt som man ifrågasätter den. Den gågna veckan som har gått, har jag sprungit två löppass. Under onsdagen blev det nästan 9 km terräng, på snittiden 4:13/km. Riktigt starkt tycker jag. Men ibland i de trögaste av stunder, vad segt det kan vara. Men jag är van vid att jag dessa negativa tankar, kommer titt som tätt. Men när jag väl besegrar dem längs vägen, så är jag extra glad över min prestation. Det handlar om pskye, min uthålliga karaktär. Jag är stolt över den och fortsätter att jobba hårt med med det mentala spelet.

Det andra träningspasset var under fredagen och det skulle dock bli kortare. Men redan när man kom hem från jobbet var man otroligt trött och seg. Jag hade sovit sisådär under veckan, förutom det har jag har haft en korpfotbollmatch, två innebandyträningar och ett löppass. Inte undra på ifall kroppen säger till mig att ta det lugnt. Gjorde jag det? Givetvis inte, jag drog ut på en 6.5 km-runda längs asfalt i stort sett med några backar. Det blev 4:03/km, en av de starkaste träningstiderna hittills. Noterbart är att under den 5:e och 6:e kilometern, sprangs bägge på 3:56. Det går att kräma på helt enkelt trots att man har kört hårt i 4 kilometer, det är kul att se.

Så nu är det två träningspass till ända, det blir inga mer löppass den här veckan och för första gången på ett tag, så är det inga inplanerade lopp. Även om jag har hoppat över lopp under helg förut, så är det pga sjukdom och privata skäl. Denna gång är jag helt fri och kan vila mig i form under lördagen, till söndagens innebandymatch. Även om jag älskar löpning, älskar jag också den frihet som kommer i dessa luckor.

Så med andra ord, har jag inte detta lopp inplanerat...


Jag trodde inte att det skulle gå så bra på milen som det har gjort, jag trodde definitivt inte att jag skulle orka en halvmara och få en bra tid på köpet. Så jag skulle säkerligen inte göra bort mig på Lidingöloppet i 30 km terräng. Men jag känner också någonstans, att jag får vara försiktig hur högt jag egentligen siktar, framförallt när det är min första löpsäsong. Men jag beundrar alla som springer loppet och önskar alla i morgon, stort lycka till. Det är inte omöjligt ifall jag springer LL 2013 eller 2014, vi får se vad framtiden har i sitt sköte för mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar