Datum: 7 oktober 2012 Distans: 5 km Plats: 7 Tid: 19:29
Jag vet att springa två lopp samma helg är egentligen fullkomligt idiotiskt, jag är per automatik redan slut i lår och sargad mentalt dagen efter ett lopp (inte tala om hur jag kände med två lopp samma dag; Solsidan Runt/Topploppet). Framförallt när jag har faktiskt har haft det sisådär med träningen ända sedan halvmaran, den senaste veckan hade endast utöver sedvanliga innebandypass, ett löppass på strax över 5 km. Förvisso med bra kilometerfart, men ändå. Jag märkte redan under Solviksloppet, att min kropp var sliten och inte alls redo. Började jag känna effekterna av en lång säsong som närmade sig sitt slut, det var inte helt omöjligt. När klockan ringde klockan halv 10 för andra gången denna helg, så var jag inte alls sugen. Men okej, vi gör ett försök, tänkte jag. Orkar jag inte eller kroppen säger ifrån, så är det bara att stiga av.
Inför: Hellasloppet, är ett lopp som går ute i Hellasgården i Nacka. En plats, jag har besökt av många olika anledningar genom åren. Jag har t o m cykla långa sträckor för ett par år sedan, till Hellasgården. Men aldrig haft tillfället att springa runt i Hellasgården. Att det dessutom var ett terränglopp igen, gjorde att jag inte blev så sugen. När vi väl anlände till tävlingsplatsen, så var det kul att se att det var så bra puls kring loppet. Det var mycket människor och funktionärer kring loppet, lite skillnad mot vad det var mot stilla lilla Solviksloppet. Men fy bubblan, vad fruset det var och den kylan trängde genom ben och märg. En alltför otrevlig känsla, det märktes att vi går mot mörkare tider och att säsongen börjar nå sin ände.
Jag valde att ta plats bredvid tennisbanorna, jag slog mig ner och kände mig inte alls sugen på att springa det här loppet. Jag lyssnade på musik, knaprade på en dextrosol, drack lite powerrade och försökte njuta av att jag inte utsatte min kropp för någon rörelse överhuvudtaget. Jag höll på att missa loppstarten, för jag hade tagit fel på en kvart och det var tur att någon följde med och kunde kontrollera varför jag var lugn bara 15 minuter innan start. Whoopsdaisy, dags att värma upp lite. Min uppvärmning har varit ganska dålig de tre senaste loppen, så även denna. Men det som fick mig att le, är att de har olika träskyltar för en viss joggingsträcka i Hellasgården (tror jag?...). Jag såg skylten med min gamla barndomshjäte Sonic. Skulle han få fort på min sargade kropp idag, skulle hans blick penetrera min ovilja att springa dagens lopp? Fan, vet jag. Men där var han i alla fall.
.jpg) |
| Så här taggad var jag innan loppet - eller inte! |
Där är han. Världens snabbaste igelkott - Sonic!
När man strax innan loppstart, fick tränga sig igenom de flesta människor. Då jag väldigt ogärna, står långt bak och vill tränga mig fram under loppets gång. Så tog jag en stadig placering bland de främre. Väl bredvid mig dyker tvåan från Solsidan Runt (5 km) upp och hejar på mig. En ung löpare, som såg taggad ut. Nu när jag inte sett mina vanliga löparbekanta på en månad, var det kul att träffa på en annan som kände igen mitt skäggiga yttre. Den som skulle starta igång loppet, höll på att babbla om ditten och datten, medan min musik flöt igenom mina hörlurar. Till slut, mitt i allt prat, tyckte jag, så pangade det bara till och iväg var vi.
Under: Jag försökte utnyttja min klassiska spurtstart, men den funkade inte under Solviksloppet, men under Hellasloppet funkade den okej, inte mer. Sen började terrängpartiet på allvar, kuperat och backar. Jag var besviken över att den där jobbiga illamåendeskänslan valde att presentera sig redan från början, den skulle helt klart hindra mig från någon bra tid. Inte nog med det, så valde Herr Mjölksyra att också göra sitt intåg väldigt tidigt.
Jag kämpade mot backar, mjölksyra, illamående och motivation hela tiden. Jag sprang i direkt med ett leende på mina läppar, utan med stort obehag. Min mentala vilja, var egentligen som bortblåst. Det här var inte kul för fem öre. Någonstans långt borta, så fanns det något som bönade och bad att jag inte skulle stanna, utan bara köra på. Det gjorde jag. Jag vet inte varför, jag egentligen bara avstå hela skiten och vila. Jag är glad att jag har belönats med en kämpaglöd, som inte är av denna värld. Jag önskar att när jag blir äldre och har, gud förbjude dock, lagt av med löpningen, kan se tillbaka och vara stolt över hur mycket jag kämpade. Hur mycket jag kämpade mot och kom stärkt ur det hela.
Även om det "bara" 5 km, så tyckte jag att det det var hur jobbigt som helst och kunde inte för mitt liv sprungit 10 km (som är 2 varv runt denna bana). Även om Solviksloppet hade sina backar, så hade Hellasloppet sina. Nästan lika ondskefulla. När jag kör min längre pass, närmare milen ute på hemmaterrängen. Så har jag två backar, en som verkligen får låren att brinna till efter 6 km och en 1,5 km senare ungefär. Den andra backen får en att undra vad fasiken jag håller på med och om jag ska orka leva. Den backen, slår till, just när jag som är mest sårbar under löpningen. Men jag inser att dessa två backar, har fått mig att under andra lopp den här säsosngen, kunna klara av hårda utmaningar. Tills idag, hade jag ingen bra träning, det märktets. Ont, gjorde det. Men när jag väl kom i mål, var jag lättad och kunde lägga till det här loppet till min lista också.
Till vänster starten - Till höger målet. 19:29 skiljde det för mig!
Efter: Jag tittade på min klocka och hade tiden 19:29, en tid som jag egentligen inte kan vara så nöjd med. Men med tanke på vilka förutsättningar som jag har haft och jag sprang på terräng, så är tiden helt okej. Jag fick en fin medalj för besväret, att pusta ut efter det här loppet, var en skön känsla. Jag fick en känsla, att "nu är det gjort" och ville egentligen dra vidare på nya äventyr.
Några timmar efter, så väntade en innebandymatch. Trots min enorma värk i låren, så var jag pigg i benen och det betyder fortfarande att det finns lite kräm till. Men nu på söndag, väntar den höjdpunkt, som jag har väntat på sedan halvmaran. Nämligen Hässelbyloppet, nu måste jag göra mitt bästa för att vara så redo som möjligt för det loppet. Rapport om min uppladdning kommer på fredag. Stay tuned!
18 augusti - Norrköpings Stadslopp (Norrköping) - 10 km - 37:55
29 augusti - Hälsoloppet (Huddinge) - 5 km - 18:05
8 september - Sicklaloppet (Nacka) - 10 km - 38:28
9 september - Sparbanksloppet (Norrtälje) - 5.5 km - 21:37
15 september - DN Stockholm Halvmarathon (Stockholm) - 21.098 km - 1:24:58
22 september - Solsidan Runt (Saltsjöbaden) - 5 km - 18:47
22 september - Topploppet (Solna) - 5 km - 19:39
6 oktober - Solviksloppet (Bromma) - 4 km - 15:01
7 oktober - Hellasloppet (Nacka) - 5 km - 19:29
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar