Datum: 29 augusti 2012 Distans: 5 km Placering: 5 Tid: 18:05
Efter att ha avstått SN-löpet i Nyköping som var i lördags av personliga skäl, så såg desto mer fram emot Hälsoloppet i Huddinge under onsdagen. En väldigt bra träningspass som gjordes på rekordtid (3:59/km i snitt) under söndagen, stoppades tvärt av sjukdomstendenser och grov förkylning. Många värktabletter, Vickstabletter och allehanda lagliga substanser intogs för att rädda starten av loppet. Dagen innan loppet, så var det även innebandyträning. Något som man egentligen bör avstå när man känner sig hängig. Men det gick bara inte, jag var med på den ändå. Nåja, jag kanske är friskare under onsdagen när jag vaknar upp. Om jag var det? Nej, jag kände mig ännu sämre faktiskt. Nu var det kamp mot tiden, viljan och förkylningen.
Innan: Att jobba när man känner sig hängig och dunderförkyld är inte det kanske enklaste, men att springa ett lopp efter jobbet skulle nästintill omöjligt. På köpet hade jag rejäl träningsvärk i både lår och rygg tack vare innebandyträningen. Varje timme av arbetsdagen var den andra olik, men inga egentliga förbättringar och tankarna att ställa in kvällens lopp var många. Kollegor och andra runt omkring avrådde mig bestämt från att springa loppet och den här gången kanske jag skulle se min egen envishet stoppad. Kroppen kände också seg, grundkonditionen fanns såklart i mig, men den kändes inte lika "speedig" som inför lopp och träningar.
När jag väl hade gått av jobbet, bestämde jag mig till 100%. Jag skulle åka till Hälsoloppet, jag skulle värma upp där ute och ta ett nytt beslut om jag skulle starta. Jag satt och funderade för mig själv hur ironiskt det är, att jag som känner mig väldigt krasslig, ska springa ett lopp som heter Hälsoloppet. Inte fan kände jag mig ett dugg hälsosam för ögonblicket, att som sjuk springa ett lopp. IDIOT! tänkte jag för mig själv. Nu har jag verkligen dragit min löpning på sin yttersta spets. Att som sjuk, mitt i veckan åka ut och springa ett lopp.
Väl på plats. Så testade jag att jogga lite lätt och köra korta sprinter. Kroppen kändes trött, men likväl hade kroppen grundförutsättningarna kvar. Men då gav jag mig själv grönt ljus att starta i loppet till slut. Men som inre och lättsam målsättning så hade jag om jag inte skulle klara av springa under 4.00/km på de två första kilometrarna, så bryter jag. Det är absolut inte värt att springa ett 5 km-lopp och inte kunna springa under 20 minuter. Där var min absoluta gräns.
Strax innan loppet hittade jag en bekant löpare, som jag har stött på i en hel del lopp vid det här fallet. Alltid kul. Han likt jag, springer, så länge man har möjlighet. Men visst fan, är att springa lopp, som en drog. Oavsett hur man mår, så måste jag. Oavsett. Det är så kul och jag har sett fram emot loppen länge, så jag vill springa bara det är möjligt. Dessutom fanns ju Karolinska i närheten ifall jag skulle stupa... Det var dags att äntligen springa mitt första 5 km-lopp sedan 11 augusti i Södertälje, då jag slog mitt rekord (17:36). Skulle jag orka hela loppet var den stora frågan?
Under: Jag var taggad, jag kände inte min krasslighet lika mycket och jag hade tagit in min kära vän - adrenalinet, som hade fått ta en stor roll nu vid starten. Kombinerat, med min bästa vän när det kommer till sportsliga aktiviteter - Viljan. Han är snäll. Han kör över alla tankar och känslor i min kropp, han har tagit mig långt i mina lopp. Han och jag går hand i hand, men idag bestämde han. Jag ska springa lopp, sa han. Det var bara att lyda.
 |
| Strax bakom den vinnande ledartrion i inledningen i helblått!
|
Jag kom iväg bra och körde på min klassiska start - snabbt som fan. Det funkade bra, men redan efter 500 meter, så kände jag hur tungt det var i låren och benen. Jag förstod att kroppen inte riktigt var redo för det här, utan krävde vila. Men första kilometern, löpte på behagliga 3:11/km. Mycket bra, men efter 1 km började trio precis framför mig att försvinna all världens väg. Men jag bet ihop och skulle bannemig fullfölja detta lopp, det var tanken. Jag skulle komma under 20 minuter, det var målet.
Hälsoloppet skröt om att det skulle vara ett snabbt lopp. Det visade sig att det stämde, det var plant och mycket lättsprunget och det fanns egentligen inga hinder längs loppet. Jag tänkte för mig själv under loppet, hur kul det hade varit att vara helt frisk och utan innebandyträning i ryggen. Här hade jag jävlar i mig slagit rekord. Men jag vet att det är farligt att tänka "Om..."-tankar, det är bara att fokusera på de förutsättningar som finns här och nu. Efter drygt halva loppet, så då blev det ännu värre. Det var så himla tungt, jag hade ingen riktig energi. Utan jag led så in i h-vete, den roliga känslan fanns inte. Utan det var bara pina, det var bara min kära vän - Viljan, som hjälpte mig trotsa alla egentliga sunda tankar om att avbryta och vila. Det var som pushade mig extra.
När det återstod snart mindre än 1 kilometer, blev jag passerad och jag hade inte energi att kontra. Så jag var på en hedersfull femteplats. Jag orkade öka lite i tempo de sista 700 metrarna intill mål. Jag skulle klara det här loppet, utan att svimma av. Bara det vara en bragdinsats utan dess like, jag var otroligt lättad när jag passerade mållinjen. Över att Viljan har hjälpt mig denna gång, det var hans förtjänst.
Efter: Känslan efter Telge Stadslopp (11/8) då jag hade slagit rekord, då var jag helt förstörd. Kroppen hade verkligen maxat allt. Idag hade jag utifrån mina förutsättningar gjorde ett bra lopp, men som helhet. Så var det inget bra lopp, hade jag maxat mina fulla kapacitet hade jag fanimej pressat mig neråt mot 17-sträcket. Idag blev tiden 18:05. Ser man till min träningsklocka, så loppet 80 meter längre än 5 km. Vilket betyder kontra mot Musköloppet (18:03 på 4.85 km), att det här var mitt näst snabbaste lopp på 5 km.
Såg ni rätt? Jag sprang mitt nästbästa lopp på 5 km, halvt förstörd som människa. Fyfan, det är en otroligt mäktig känsla att övervinna alla tänkbara signaler i kroppen som säger nej och ändå göra det bra. Sen kan man alltid spekulera hur rätt eller fel det var att springa loppet. Men jag var nöjd över min insats. Under rätt förutsättningar, ska göra en sjukt bra tid under nästa års lopp. På vägen hem började jag må lite illa och var inte alls i bra form, men det lugnade ner sig till slut och dagen efter var jag tillbaka med snor i näsan, snörvlandes på väg till jobbet. Men med ett leende inombords, att jag är oslagbar. Inte odödlig, men oslagbar.
Om loppet: Som jag skrev tidigare i texten, annonserade Hälsoloppet att man hade en snabb bana och att man kunde slå sitt personbästa. Det stämde väldigt bra. Inga backar, utan bra underlag hela vägen. Det enda jag kan anmärka längs banan, att det vid några enstaka tillfällen saknades funktionärer, där jag blev lite osäker var jag skulle springa. Jag vill bara koncentrera mig på att springa, inte att tänka. Men det var inget som störde nämnvärt, jag sprang inte fel idag. Sen fick man banan, energidryck, knäcke och en plakett. Jag tyckte det var synd att det inte blev någon medalj att hänga runt halsen, för sån'a gillar jag som bekant. Man blir alltid lite besviken, när det inte blir så.
Men som helhet är jag nöjd med loppet, jag fick "småstadskänslan" över det hela, trots att det var en kvart från centralen.
18 augusti - Norrköpings Stadslopp (Norrköping) - 10 km - 37:55
29 augusti - Hälsoloppet (Huddinge) - 5 km - 18:05
Säsongen 2012:
11 augusti - Telge Stadslopp (Södertälje) - 5 km - 17:3618 augusti - Norrköpings Stadslopp (Norrköping) - 10 km - 37:55
29 augusti - Hälsoloppet (Huddinge) - 5 km - 18:05
----
Nästa lopp i kalendern är Järnaloppet - 5 km - lördagen 1 september. Förutsättningarna är enkla, jag måste försöka bli friskare om jag ska ha energin och lusten att springa ett lopp i terräng. Jag kommer att använda torsdagen till innebandy och under fredagen, så kommer det förmodligen att bli total vilodag för att försöka springa loppet. Men om jag känner, Viljan, rätt. Så förvånar det mig inte något mer, ifall jag står där kl. 15.00 och redo att springa ännu ett lopp.
Är det ok om jag använder din bild från Hälsoloppet? Jag råkar vara en av de tre där och har ingen egen bild från loppet :-)
SvaraRaderaMVH
Johnny
Jag har faktiskt själv "snott" den där bilden från Hälsoloppets egna hemsida. Så det är bara att köra. (:
Radera/Andreas
Ahaa, jag var där och kollade först men det måste ha varit innan dom lagt upp den. Nåväl, tror min länk hit får stå kvar i min blogg då jag ju ändå stal det från dit :-)
SvaraRaderaLär väl knappast bli någon galen tillströmning av nya läsare för din del, men man vet ju aldrig.
Det blev åtminstone 5 läsare samma dag du publicerade i varje fall. Alltid något. (:
Radera