onsdag 8 augusti 2012

KK-Joggen - Fight the Power, Fight the Mjölksyra

Distans: 5.1 km Plats: 5 Tid: 18.25

Då var det dags för comeback efter 1 månad utan lopp. Skulle den löpning och träning jag har utövat under lovet bibehålla den fina form från vårsäsongen? Den frågan skulle få sitt svar.

Innan: Förutsättningarna var de sämsta hittills inför lopp. Dagen innan hade jag jobbat första dagen efter semestern, jag hade sovit dåligt under natten och fick endast fyra timmars sömn. Sen efter jobbet var det direkt iväg till Norrköping för att se fotboll. En match som inte gladde alls, sen skulle jag åka hem. Men det var bara det att det var stora förseningar på väg hem från Norrköping. Summa summarum så var jag hemma strax innan två, med hjälp av taxibil från Stockholm central. 4,5 timmars sömn senare, var det dags att åka till jobbet igen. Efter jobbet var det dags att åka iväg direkt till Katrineholm. Jag var riktigt jävla supertrött, jag hade stora känningar i både knä och höft som hade hängt med ett par dagar.

Jag kände mig som Stålmannen i sin telefonkiosk när jag bytte om på tågets trånga toalett.

Så formen var alltså ett stort frågetecken inför dagens lopp. Men jag får erkänna att jag har saknat det, en hel del faktiskt. Det skulle bli skönt att komma igång. När jag värmde upp för mig själv, högg det till ordentligt i låret. Med lite grovhuggen strechning, så kunde jag faktiskt löpa i en högre hastighet under uppvärmningsjoggen. Det var lagom pirrigt när man väl ställde sig vid startlinjen, det var som sagt ett tag sedan och jag var nyfiken ifall jag ens skulle klara av hela loppet under de förutsättningar som fanns just nu.

En liten parantes är ju faktiskt att där det finns löparlopp, där finns det bajamajor. Det kan nog vara den enskilt största "skitsaken" med att springa lopp får man ändå säg, inte direkt det man ser fram emot när man blir nödig nära inpå loppet...

Under: När startskottet ljöd, så var det ett par som hade väldigt bra fart inledningsvis. Jag hakade på rätt bra, jag hade lite känningar i både knä och höft i inledningen. Men det gav mig sig ganska snabbt. Jag sprang 3:06 på första kilometern, bästa kilometertiden jag har haft någonsin antagligen. Efter 1 kilometer drygt, så blev jag knackad på ryggen. Jag undrade, vafan, det var frågan om. Men då var det en löparbekant, som har sprungit samma lopp ett par gånger med. Kul att en löpardåre som han också dyker upp i Katrineholm.

Ett fånigt leende fick man till mitt i all mjölksyreattack!


Jag fortsatte under den andra kilometern att pinna på rätt bra, men kroppen fick nog en efterreaktion i och med den snabba starten. Sedan kom den. DEN FÖRBANNADE JÄVLA MJÖLKSYRAN! Den tar kål på vad som helst, det är domedagen, det är över snart. I drygt 1,5 km till så hade man den där mjölksyran hängandes över sig och det var inte långt ifrån, att jag tog ett steg upp emot trottoarkanten och tackade för mig. När det återstod 1,5 km till, så släppte den och jag kände en frihet igen. Jag var pigg och älskar att ha den där känslan, när det inte är mycket kvar. Det är bara att krama ur det sista i kroppen. Det var några stycken som låg före, som hade försvunnit utan synhåll i stort sett. Men jag låg på i ett bra tempo. Det får sägas att publiken vid sidan av, ökade min motivation att köra på in i det sista helt klart.

När jag närmade mig mål, när publiken blev mer och mer. När hejaropen tilltog, så spurtade mot vad jag trodde, var målet. Men tji, där fick jag, det var inte mål utan en förvarning att man snart var i mål. Men med lite extra kräm kvar i benen, spurtade jag återigen mot det riktiga målet. Det kändes oerhört skönt. Jag hade klarat loppet. Jag hade inte gått sönder, jag orkade återigen. 5 km är en speciell distans. Där kan man gå på känsla och göra bra ifrån sig. Tack och lov.

Efter: Tiden blev 18.25. Klockan visade att jag hade sprungit 5,17 km. Jag visste att loppet pyttelite längre än 5 km. Min träningsklocka sa att jag hade sprungit 17:59 när det gått 5 km. Vilket egentligen betyder att det här rent tidsmässigt var det absolut bästa loppet jag har gjort någonsin. Jag förbarmade över att loppet var 170 meter långt. Men oerhört glad att fått den nästbästa tiden hittills och äntligen fick jag plocka på mig ytterligare en medalj att hänga runt halsen.

Jag var nog själv överraskad över att kroppen höll och att jag gjorde en så'n pass bra tid som jag gjorde. Med stort illamående och nära inpå yrsel, satte jag mig ner för att ta igen mig och njuta av folkfesten som fanns kring loppet. 1 månads uppehåll från lopp hade inte dragit ner mig, utan snarare stärkt mig. Känslan ett tag efter loppet, var att nu ska inget stoppa mig från att fortsätta den goda form som jag har. Förhoppningsvis kanske jag kan komma in i samma grymma tempo i kommande lopp.



Om loppet: Folkfest i Katrineholm och en snabb bana. Det fanns inte mycket att klaga på, utan det kändes som ett lagomt lopp att springa. Minus var ju att den är minst 5,1 km enligt arrangören själva och det är lite trist, för en som är petig med distanser och vill slå rekord. Det är något speciellt att åka till en mindre ort/stad och springa lopp, där folk verkligen ser detta som ett stort event. För en 08:a som mig, är det bara hedrande att springa dessa lopp och få vara med om den underbara puls och energi som finns runt omkring.


---

Så idag, dagen efter. Sprang jag ett lugnare och kortare joggingpass varvat med några ruscher för att ladda inför lördagens lopp i Södertälje. Tanken var att jag skulle ut och springa under torsdagen också, men med dagen på hur sliten jag känner mig i och med skadekänningar och träningsverk. Så lär det bli vila sig i form till lördagen antagligen. Det kan bli ett vinnande recept denna gång, hoppas vi?

Säsongen 2012:






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar